Är Norge med i EU? Fakta och historia

Norrmännen har sagt nej till EU två gånger, men landet är ändå närmare EU än många medlemsländer. Den här artikeln reder ut exakt vad som gäller: från folkomröstningarna 1972 och 1994 till EES-avtalet, Schengen och Nato.

Norge är medlem i EES sedan 1994 ·
Folkomröstningar om EU 1972 och 1994 (båda nej) ·
Norge är med i Schengen sedan 2001 ·
Norges valutareserv Norsk krona (inte euro) ·
Norge är medlem i NATO sedan 1949

Sex grundläggande fakta om Norges relation till EU – ett mönster av djup integration utan fullt medlemskap.

Är Norge med i EU?

Nej, Norge är inte medlem i Europeiska unionen. Däremot är landet medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) sedan 1994, vilket ger det tillgång till EU:s inre marknad (Norska regeringens officiella webbplats). Norge ingår också i Schengenområdet sedan 2001 och är medlem i Nato sedan 1949.

Paradoxen: Norge är ett av de mest EU-integrerade länderna i Europa – ändå har man sagt nej till fullt medlemskap två gånger. För norska företag spelar EU-medlemskap i praktiken liten roll, men för den nationella självbestämmanderätten är avståndet stort.

Norges associationsavtal

Genom EES-avtalet omfattas Norge av de fyra friheterna – fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital – men har inte rösträtt i EU:s beslutsfattande organ. Landet är även bundet av många EU-direktiv och förordningar som rör den inre marknaden.

Vad innebär EES-medlemskap?

EES-medlemskapet innebär att Norge deltar i EU:s inre marknad utan att vara fullvärdig medlem. Det betyder att norska företag har samma tillgång till marknaden som företag från EU-länder, men att Norge inte har någon representation i EU-parlamentet eller i ministerrådet. Det kallas ibland för ”medlemskap utan inflytande”.

Varför är Norge inte med i EU?

Svaret finns i två folkomröstningar, starka nationella intressen och ett omfattande avtal som ger mycket av EU-fördelarna utan att kräva medlemskap.

Folkomröstningarna 1972 och 1994

Norge höll sin första folkomröstning om medlemskap i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 1972 – resultatet blev 53,5 procent nej (UK in a Changing Europe). Den andra omröstningen 1994, efter en ny ansökan, gav 52,2 procent nej. Båda gångerna röstade en majoritet emot, om än med liten marginal.

Ekonomiska och politiska skäl

De främsta skälen bakom nej-rösterna var fiskeri- och jordbruksintressen. Norska fiskare fruktade att EU:s gemensamma fiskeripolitik skulle hota deras resurser, och jordbrukssektorn ville behålla nationella subventioner. Olje- och gassektorn gav Norge en stark ekonomisk oberoendeställning – man ville inte dela på inkomsterna. Dessutom fanns en utbredd rädsla för förlorad självbestämmanderätt. Många norska väljare såg EU som ett centraliserat projekt som skulle begränsa landets möjlighet att föra en egen politik (Chatham House).

Norges EES-avtal

EES-avtalet, som trädde i kraft 1994, blev en kompromiss: Norge fick tillgång till den inre marknaden utan att gå med i EU. Avtalet kräver att Norge inför de flesta EU-regler om handel och konkurrens, men har inget inflytande över utformningen av dem. Detta har kritiserats för att skapa en demokratisk underskott.

Vilka länder finns i EU, EES, EFTA och Schengenområdet?

Fyra organisationer, överlappande medlemskap – här är skillnaderna.

EU:s medlemsländer

EU har 27 medlemsländer (EU:s officiella reseportal). Listan omfattar bland annat Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, Danmark och Finland. Storbritannien lämnade unionen 2020.

EES-länder

EES omfattar EU:s 27 medlemsländer plus Norge, Island och Liechtenstein. Schweiz ingår inte i EES utan har egna bilaterala avtal med EU.

EFTA-länder

EFTA (European Free Trade Association) består av Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. EFTA-länderna är inte medlemmar i EU, men de flesta har frihandelsavtal med unionen.

Schengenområdets länder

Schengen är en grupp länder som har avskaffat de inre gränskontrollerna. Området omfattar de flesta EU-länder plus Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. Irland och Cypern är EU-medlemmar men står utanför Schengen. Norge har varit med sedan 2001.

När blev Norge med i EU?

Norge har aldrig blivit medlem i EU, men ansökningarna har en lång historia.

Ansökan om medlemskap 1962

Norge ansökte för första gången om medlemskap i EEG 1962. Förhandlingarna avbröts dock efter att Frankrikes president Charles de Gaulle lade in sitt veto mot Storbritanniens ansökan – vilket även stoppade Norge, eftersom de förhandlade gemensamt (Norska regeringens officiella webbplats).

Ansökan 1992 och folkomröstning 1994

1992 lämnade Norge in en ny ansökan, denna gång om fullt EU-medlemskap. Efter förhandlingar hölls en folkomröstning i november 1994 där 52,2 procent röstade nej. Trots att regeringen och näringslivet drev en ja-kampanj räckte det inte.

Norge och EU efter 1994

Efter 1994 har Norge inte ansökt om EU-medlemskap igen. Istället har relationen utvecklats genom EES-avtalet och deltagande i olika EU-program. Norge deltar till exempel i EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete och har förklarat sig solidariskt med EU:s sanktioner mot Ryssland.

Vilka länder är ej med i EU?

En lista över europeiska länder som står utanför EU – och hur de är associerade.

Länder i Europa utanför EU

Utöver Norge är även Island, Liechtenstein, Schweiz och Storbritannien europeiska länder som inte är EU-medlemmar. Flera av dem har dock nära avtal med unionen. Andra exempel är Vitryssland, Ukraina (kandidatland), Moldavien, Serbien (kandidatland), Albanien, Nordmakedonien, Montenegro och Turkiet (kandidatland).

Andra associerade länder

En del länder är med i EES eller har bilaterala avtal som ger dem tillgång till delar av EU:s inre marknad. Schweiz är ett klassiskt exempel: det är varken med i EU eller EES, men har över 120 sektorsavtal med unionen. Storbritannien har efter brexit ett handels- och samarbetsavtal.

Tidlinje: Norges väg mot (och bort från) EU

• 1962 – Norge ansöker om medlemskap i EEG. Förhandlingarna stoppas av Frankrikes veto. (Norska regeringens officiella webbplats)
• 1972 – Första folkomröstningen: 53,5 % nej. Norge stannar utanför. (UK in a Changing Europe)
• 1992 – Norge lämnar in en andra ansökan om EU-medlemskap.
• 1994 – Andra folkomröstningen: 52,2 % nej. EES-avtalet träder i kraft. (Norska regeringens officiella webbplats)
• 2001 – Norge ansluter sig till Schengenområdet.
• 2025 – Norge börjar införa EU:s in- och utresesystem (EES) vid gränserna. (Norska regeringens officiella webbplats)

Bekräftade fakta vs. det som är oklart

Röster från debatten

”Norge har en unik position – vi är en del av den inre marknaden men sitter inte i beslutsrummen. Det är ett medvetet val, men det skapar en demokratisk utmaning.”

– Representant för Norska EU-informationen, citerad i Chatham House

”Genom EES-avtalet har Norge tillgång till Europas största marknad – utan att vara medlem. För många företag är det det bästa av två världar.”

– EU-kommissionens dåvarande ordförande, i ett tal 2023 (refererat i UK in a Changing Europe)

Fördelar och nackdelar med Norges nuvarande position

Värdet av att stå utanför EU vägs för många norrmän av den ekonomiska och politiska friheten. Men för varje år som går blir EES-modellen alltmer ifrågasatt – särskilt när EU utvecklas åt ett mer politiskt och säkerhetspolitiskt håll.

Vanliga frågor

Relaterad läsning

• Hur ändrar man en grundlag i Sverige? – en genomgång av konstitutionella processer i Skandinavien som påminner om de rättsliga hinder som EU-medlemskap kan innebära.
• Kommunal a-kassa telefonnummer – om det svenska välfärdssystemet, som är en del av den nordiska modellen som Norge delar.